Snart är denna resan slut

Jag passar på att skriva några rader... Tobbe ligger på sängen och vilar efter en intensiv timme med tennis och sedan välförtjänt smakrik pasta. Längesen det spelades tennis nu, men det var lika roligt som för 12 år sedan.

Tiden i Sri Lanka har verkligen gått fort och jag kan inte fatta att vi snart ska lämna ett spännande, varmt och exotiskt Sri Lanka för att komma hem till kalla Sverige. Men det ska verkligen bli skönt att komma hem. Tack gode gud för trafikregler, att alltid ha tillgång till vatten, minus 85 arter av orm, SJ och snö.

2 januari

- Nu sitter vi på The Bavarian eller "tysken" som vi kallar restaurangen. Dricker öl och limesoda, det behövs när det är 35 grader och sol ute. De sista dagarna i Colombo tillbringar vi med ett morgondopp i Polen, titta på HBO på kvällarna, läsa och dricka drinkar och öl. Verkligen ansträngande!

- Kvinnan i familjen vi bodde hos i Kandy, Priyadarshini, blev väldigt intresserad när Annika berättade att hon eventuellt ville hitta sina biologiska föräldrar. Hon lovade att kolla upp så mycket hon kunde och använda sina kontakter. Det verkar hon verkligen ha gjort, hon och hennes brorson Mahesh har kontaktat både tidningar och tv-kanaler vilka var intresserade av historien så nu kanske Annika ska vara med i lankesisk tv och tidningar.

/Tobbe och Annika

Nyåret 2010 - Man kan ha kul utan alkohol!? /Annika

Torrt nytt år!

Vi tror att det händer en gång vart 27:e år, att Poya och nyårsafton sammanfaller. Under Poya får det inte säljas eller serveras någon alkohol så detta blir den torraste nyårsaftonen på 15 år. Vi ska fira nyåret på Hilton i Colombo där vi bor sedan igår och där vi kommer att stanna tills vi åker hem.
Ikväll har vi bokat bord i loungen och för kvällens underhållning står Karl Katz, jazz verkar det som. Det ska bli en ny upplevelse.

Tågresan hit från Galle var ett kapitel för sig. Tåget var överfullt redan när det rullande in på perrongen och efter lite knölande inne i de överfyllda vagnarna gick det upp för oss att om vi skulle åka med tåget skulle vi få göra det där det finns plats, dvs. fastklamrad i en dörrlist strax innanför den öppna dörren. Två timmar senare med vita knogar och kramp i armar och ben rullande tåget in på Colombos järnvägsstation. Ingen av oss har nog nånsin varit så glad över att komma fram.

På stranden

Dagarna i Delhousie är förbi. Här tog vi det rätt lugnt, det mest spektakulära var klättringen upp för Adam´s Peak 2243 m. Detta ställe är förknippat med många legender bl a, det var här Adam först satte sin fot då han blev utkastat ur himlen, , Buddha lämnade ett fotavtryck då han var på väg mot paradiset. Vårt syfte var att få uppleva soluppgången och se en fantastisk vy.

Det är toppen!

Toppenutsikt!

För att hinna till soluppgången började vi vandra klockan 2.00. Direkt utanför vårt guest house anslöt en av gatuhundarna oss, han fick namnet Leo. Under halva vägen följde han oss troget, sen försvann han. Hela vägen upp till toppen är belyst och består av trappor så det krävs inga vidare klätterkunskaper för att nå toppen, men trappan är väldigt brant på sina håll och det gäller att man har kontroll på benen. Att svälta ihjäl är nog omöjligt när man går upp. Med jämna mellanrum finns det kiosker som är öppna nästan dygnet runt. Under hela vägen upp möte vi personer som redan hade varit uppe på toppen eller var på väg upp, föräldrar som bar på sina barn, munkar, äldre, ungdomar och turister.

Solen den lilla stund som den tittade fram

Klockan var 4.30 och äntligen nåde vi toppen som var otrevligt kall och blåsig. Vi var trötta och frusna och satte oss ner för att slumra till en stund, tillsammans med alla andra (ca 50 pers) som väntade på soluppgången. Efter timma vaknade vi till med Leo vid våra fötter, en trevlig överraskning. Han låg vid oss under resten av tiden, när vi började gå tillbaka följde han inte med utan låg kvar och vilade...sen såg vi honom aldrig mer.

Det började bli ljust och molnen var fortfarande tjocka. Vi väntade och väntade på att få en glimt av solen...och plötsligt kunde vi i några sekunder njuta av soluppgången och den vackra utsikten. Pga dåliga väderförhållande blev Vistelsen på toppen ganska kortvarig. Tillbakavägen gick snabbt, drygt två timmar. Det var nog tanken på frukost och en varm säng som gav oss energi. Dagen efter vaknade vi med den värsta träningsvärken som satt kvar i 4 dagar. Nu är den äntligen borta.

Tobbe tuktuk-driver

***

För två dagar sedan kom vi till Unawatuna, en strandort 12 mil söder om Colombo. Här är det en skön avslappnad atmosfär, där sol, bad, cocktails, reagge, dancemusik och fest gäller! Här ska vi nu vara i fem nätter till. 

Motiv till en hawaiiskjorta kanske?

***

Igår var det julafton och den firade vi genom att äta jullunch - heta grönsaksnudlar. Tobbe vågade sig också på att gå till den lokala barberaren. Under hela dagen slappade vi på stranden, drack öl och goda drinkar. På kvällen firade vi med pizza, ris & curry, chokladbrownie, fler drinkar, mysa framför elden på stranden, fyrverkerier, fler drinkar. Det är en schysst jul!

Om inte våran taxichaufför hade varit med och tolkat hade Tobbe förmodligen lämnat frisören med en Bollywoodfrisyr som på bilden. 

***

Idag på juldagen tog vi årets första dopp. Vattnet här i Unawatuna är riktigt varmt, tycker till och med jag. Ikväll fortsätter julfirandet och blir troligen intensivare än igår. 

 

I Delhousie

16 dec
Colombo --> Kandy. Det blev tågresa till Kandy och den liknade inte direkt SJ's tågresor. Om man vill bli garanterad sittplats ¨på tåget ska man tillsammans med alla andra trycka sig in i vagnen då det rullar in på perrongen. Hela proceduren påminner mycket om leken hela havet stormar. En intressant upplevelse =) ! Med jämna mellanrum gick det förbi tiggare som ville ha en slant, och försäljare som försäkte kränga räksnacks, popcorn, eller färsk frukt. Även säkerhetstänket är lite annorlunda - det fanns plats till alla, men ändå hängde många utanför vagnarna och en del hoppade till och med av tåget i farten.

Taget fran Colombo till Kandy

I Kandy bodde vi på ett guest house som Chris och Priyadarshini hade. Här fick vi smakrik stark mat och trevligt sällskap. De var väldigt gästvänliga och sociala. Priyadarshini blev väldigt angagerad då jag (Annika) berättade att jag ville hitta min biologiska föräldrar. Genom kontakter ska hon och hennes broson försöka hitta information om mina biologiska föräldrar. Det kommer kanske ta flera månader, men det är det värt.

Chris, Annika och Priyadarshini

Utsikten fran rummet i Kandy

- - -

17 dec
Andra dagen i Kandy ägnade vi åt ett besök i botaniska trädgården. Här fick vi ta del av Kandys kärleksliv. Bakom träd, buskar och paraply gömde sig kärlekspar som inte ville visa sin kärlek öppet. Att gå till botaniska trädgården är tydligen en vanlig undanflykt bland unga då de vill träffa sin älskade utan föräldrarnas vetskap.Trädgården innehöll inte så mycket blommor men desto mer gröna växter och träd. Annika såg även en orm som dock inte ville låta sig fotograferas.

Botaniska tradgarden i Kandy

Nastan alla har jattelangt har, Annika smalter inte riktigt in

---

Det var ganska gott om apor i tradgarden

18 dec
Tredje dagen i Kandy ägnades åt att skaffa tågbiljett till Hatton, sitta på en pub och dricka öl och besöka Temple of the Tooth Relic. Den inhemska ölen Lion Lager smakar riktigt bra och kommer i 600 ml.-flaskor :D. Temple of the Tooth Relic är platsen där Buddha's tand förvaras. Man kan inte se tanden utan bara altaret där den ligger, men hela templet har en väldigt fridfull stämning över sig och det var många vackra konstverk, tyvärr är det fotoförbud på många platser.
När vi stod framför altaret och den stora Buddhastatyn var det svårt att inte känna sig ödmjuk och nästan lite religiös.

Annika tycker att det ar skitkul med ol

Temple of the Tooth Relic

---

Annika vid Kandy Lake

19 dec
Kandy --> Delhousie. Vi tog tåget även denna gång. Tåget från Kandy var nästan en timme försenat men ingen verkade bry sig om det. Det anslutande tåget vi skulle byta till var dock ännu mera försenat så det var inga problem att hinna. Tidtabeller här är väldigt ungefärliga men man kommer alltid fram förr eller senare. På tåget träffade vi britten Russel som suckade över "The Old Empire". Han hade precis hoppat av en utbildning i indisk filosofi på universitetet i Chennai, hade fått sitt studentvisa indraget och var tvungen att uppehålla sig någonstans tills i början av januari då han kunde återvända till Indien på turistvisa.
Nu sitter vi och delar på en flaska Arrack på "Slightly Chilled" i Delhousie precis vid foten på Adams Peak som vi ska klättra i morgon natt för att vara på toppen vid soluppgången, det lär vara något alldeles extra.

Tagstationen i Kandy, inget stress och jakt har inte

Russel beratter nagot, jag ser lagom intresserad ut, men han var valdigt trevlig

Varan taxichauffor Derek visade oss en anlikansk kyrka pa vagen fran Hatton till Delhousie

Jag och Derek

Hela omgivningen ar tackt med teplantager

Jag restautangen pa varat guest house

Adams Peak

Utanfor Internet

Vi har det just nu jattebra i Kandy men vi har dock ingen mojlighet att koppla upp var egen dator mot Internet sa att vi kan blogga. Telefonen funkar tyvarr inte heller att blogga med sa det blir bara detta korta inlagg tills vi kommer till Adams Peak. Dar finns det forhoppningsvis uppkopplingen och da blir det lite nya bilder.

Destination Kandy

Väskorna är packade, imorgon blir det tåget till Kandy!